Min resa med Itrim har varit lång. Jag firar faktiskt 1 års jubileum inom 2 veckor. Det känns otroligt. Och ibland funderar jag på när min resa kommer att ta slut?

Aldrig, kommer jag då på. För det är en livslång förändring som jag har genomgått.

Jag kommer att halka in på sidospår ibland, på vägar som inte leder någonstans. Men då är det min uppgift att styra tillbaka och hitta rätt väg igen. Snedsteg kommer jag att göra och motivationen kommer att försvinna, den kan inte alltid ligga på topp. Men då får jag hitta på sätt att öka motivationen igen.

Till min hjälp kommer jag att använda min kunskap, min våg och mina nära och kära. När min motivation dalar kommer jag att hitta på nya mål att gå. Jag kommer att väga mig varje fredag och INTE undvika att väga mig när jag känner att jag har gått upp i vikt. Jag kommer att ta emot den hjälp som min underbara pojkvän vill ge mig och använda hans stöd. 

Jag kommer att fortsätta att träna minst 2 ggr/vecka för att min kropp mår så himla bra av det. Vardagsmotion är ett måste. Promenader tycker jag ju faktiskt om (speciellt på morgonen) och det ska bli ett stående inslag i min vardag minst 3 ggr/vecka.

Jag ska komma ihåg att hunger inte är farligt! Jag dör inte om jag är hungrig och jag kommer inte att svimma om jag inte äter nu! (jag har faktiskt aldrig svimmat någonsin, varför skulle jag göra det för att jag inte äter en bulle till mellanmål).

Jag tänker INTE lyssna på min kropp när jag ska ha mens för den ljuger bara och hittar på dåliga ursäkter för att äta choklad eller glass.

Jag vägrar att tappa kontrollen.