Direktlänk till inlägg 18 april 2011
Det är något speciellt när någon drar sitt sista andetag.
Det är inte så mycket jag kan göra. Eller det kanske är en hel del?
Jag kan smärtlindra och ge lugnande. Jag kan bädda rent och göra det bekvämt. Jag kan hålla handen och visa att du inte är ensam. Jag kan finnas till och hålla dig sällskap den sista tiden.
Jag kan inte visa vägen dit du ska men jag kan skänka ett sista farväl.
Jag finns här. Det är dags för dig att gå.
Jajamensan, nu har jag semester! Underbart skönt! Och jag tänker ta ett litet uppehåll med bloggen under semestern, det kanske kan smyga in ett inlägg då och då, men för att hålla ner min stressnivå så får det bli så. I onsdags trän...
Hej alla! Jag sitter på tåget mot Uppsala igen. Det blev en resa hit med kort varsel eftersom familjen har varit tvungna att avliva vår hund alfons. Han har varit med mig under hela min uppväxt och saknaden är enorm. Jag kände att jag inte kunde s...
Hej alla kära läsare! Jag har under den senaste veckan legat däckad i sjukdom med ett icke-fungerande internet; inte den bästa kombinationen ska jag säga. Igår kom min underbara kille hem och fixade internet så nu är jag tillbaka! Sjukper...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 |
22 |
23 | 24 |
|||
25 | 26 |
27 |
28 | 29 | 30 |
||||
|